Romarna & kristendomen

Troligtvis var det romarna som introducerade vinodling i Douro, runt år 200. När kristendomen nådde regionen 100 år senare, bredde vinodlingarna ut sig än mer. Vinodlingarna skedde då runt stiftsstäderna Porto och Lamego, för enkel tillgång till nattvardsvin. Under arabiskt styre (cirka år 716-868), gick vinodlandet i Douro tillbaka kraftigt.

De första egendomarna i Douro är från 1100-talet och ägdes av kloster. Exempel är:

  • Quinta dos Frades (tidigare Quinta da Folgosa)
  • Paço de Monsul
  • Quinta do Mosteiró

Begynnande handel med England

I mitten av 1200-talet började handeln mellan Portugal och England att blomstra. Engelska köpmän sålde ull och tyger i utbyte mot vin, frukt och olivolja. I Gale1 skapade Afonso III (1245-1279) ett kungligt maktcentra för att få del av den spirande handeln. Därmed konkurrerade kungen med biskopen i Porto.

Fördrag med England

Bröllopet mellan João I och Philippa of Lancaster

Bröllopet mellan João I och Philippa of Lancaster.

Betydande engelska handelskolonier växte upp i flera portugisiska hamnstäder, bland annat Porto och Gaia. Den ökade handeln och Portugals krig med sina grannar stärkte alliansen mellan Portugal och England. Från slutet av 1200-talet fram till 1386 slöts en mängd fördrag mellan Portugal och England. Windsorfördraget från 1386 är kanske det mest kända. Det förstärktes med ett giftermål mellan kungahusen. Windsorfördraget är giltigt än idag, 627 år senare.

Kabeljo mot vin

Kabeljo (saltad och torkad torsk) blev i mitten på 1300-talet mycket vanlig i den portugisiska vardagen. Bästa kabeljo kom från engelska vatten. I utbyte fick engelsmännen röda viner från Minho2, som troligtvis inte överlevde resan till England. Tunna, sura och troligtvis oxiderade var dessa viner inte populära i England. Från mitten av 1500-talet växte denna handel allt mer.

Douro bättre än Minho

De röda vinerna från Douro ansågs vara av bättre kvalitet och betingade högre priser än de från Minho. Därför var de lättsålda i Portugal. Vinerna kom från vinodlingar i dagens Baixo Corgo och Cima Corgo.

Från Viana do Castelo till Porto

Under den spanska ockupationen (cirka 1580-1640) flyttade många av de engelska köpmännen från Viana do Castelo3 till Porto. Det större Porto kändes säkrare och hamnen i Viana do Castelo hade slammat igen.

Torra portviner vanligast

Under 1600-talet blev det vanligt att de engelska köpmännen tillsatte druvsprit för att försäkra sig om att vinerna nådde England i gott skick. Detta gjordes dock alltid efter att vinet jäst ut och blivit torrt. Även under 1700-talet var torra portviner det vanligaste.

Första söta portvinet

Den första noteringen om sött portvin är från 1678. Två köpmän noterar då att abboten på Lamegoklostret tillsätter druvsprit under jäsningen snarare än efter. Jästen dog därmed och lämnade portvinet naturligt sött. Men fram till slutet av 1700-talet var sötma i portvin mycket kontroversiellt. Speciellt som vinodlarna ofta tillsatte för lite druvsprit för att stoppa jäsningen helt. Efterjäsning var därför vanligt.

Portvin blir ett begrepp

Första gången tullen i Porto använder begreppet portvin är 1680.

Douro engelsmännens nya vinleverantör

År 1667 höjde Frankrike tullarna dramatiskt på engelskt tyg. Den franska marknaden stängdes därmed i realiteten. Som svar förbjöd England all import av franska varor, inklusive vin. Detta ledde till kraftigt ökade vinleveranser från Portugal. Större delen av dessa leveranser lär dock ha varit Bordeauxvin förklätt till portugisiskt. År 1689 bröt krig ut mellan Frankrike och England, vilket omöjliggjorde denna förfalskade handel. Nu tvingades de engelska köpmännen i Porto att söka efter röda portugisiska viner. De tvingades nu upp till Douro.

På terrasserna i Douro odlades på denna tid huvudsakligen spannmål och majs. Vinstockar växte främst i små specialkonstruerade hål i de lodräta terrassväggarna eller på dåliga jordlotter som inte kunde användas till något annat.

Methuenfördraget – ökad portvinshandel

Methuenfördraget4 hade en mycket positiv effekt på portvinshandeln. Efterfrågan på portvin ökade och så också kvaliteten. Livet för den växande brittiska handelskolonin i Porto förbättrades därmed avsevärt. Fortfarande var dock konkurrensen från vinområdena runt Lissabon stor.

Portvinshusen & vinodlarna

År 1727 bildade portvinshusen en sammanslutning för att reglera handeln med vinodlarna, bland annat priserna de betalade vinodlarna. Detta ledde till anklagelser och motanklagelser.

Utbrett & allvarligt fusk

Marques de Pombal

Marques de Pombal

På 1730-talet blev det allt vanligare att dåliga portviner förbättrades med fläderbär. Ibland tillsattes också viner från andra regioner eller till och med från Spanien. Det hände också att spanskt russinvin blandades med brittisk maltsprit och såldes som portvin. Överproduktionen och fusket ledde till en nedgång i handeln och priserna sjönk dramatiskt. På 1750-talet lyckades inte längre vinodlarna hitta köpare. Då klagade de hos den enväldiga premiärministern, Marques de Pombal5.

Tidiga regleringar

Premiärministern startade 1756, med stöd från några viktiga vinodlare, kooperativet Real Companhia das Vinhas do Alto Douro. I realiteten var kooperativet ett statligt monopol och en statlig myndighet i ett. All export av portvin skulle nämligen ske via Real Companhia. Dessutom hade kooperativet befogenhet att:

  1. fastställa priser.
  2. skydda portvinets äkthet.
  3. höja skatter.
  4. ensamt leverera druvspriten och fastställa dess pris.
  5. ge krogarna i Porto med omnejd rätten att sälja portvin.

Förutom skapandet av Real Companhia, så:

  1. avgränsades Douro-regionen för att begränsa vinodlingarna för portvin (1761).
  2. rycktes alla fläderträd upp med rötterna.
  3. registrerades alla vinodlingar.
  4. utfärdades produktionskvoter på grundval av ett genomsnitt av de senaste fem årens avkastning.

Britterna kuvas

Den direkta effekten av regleringarna blev ett blodigt upplopp i Porto. Det slogs dock ner – 20 personer hängdes och över hundra landsförvisades. Britterna gavs skulden för anstiftan till upploppet. Och premiärministern vägrade erkänna den engelska köpmannaföreningen (Factory). Hade det inte varit för att England låg i krig med Frankrike och Spanien, så hade den 400 år gamla alliansen mellan England och Portugal varit i fara. Nu valde dock den brittiska premiärministern att nonchalera de brittiska portvinshusens klagomål.

Delvis framgångsrika åtgärder

Real Companhia das Vinhas do Alto Douro blev en byråkratisk och korrupt institution. Trots det hade åtgärderna långtgående påverkan ända till denna dag. Kortsiktigt var de framgångsrika – exporten till Storbritannien steg och så även priserna. År 1777, då Marques de Pombal förlorat makten, luckrades en del av regleringarna upp.

Douros vinodlingar 1790

Fram till 1790-talet var merparten av Douros vinodlingar belägna i de västra delarna, dagens Baixo Corgo. Och staden Régua blev det oomstridda centret i Douro-regionen. I dagens Cima Corgo fanns relativt få vinodlingar. Och öster om byn Pinhão fanns inga vinodlingar alls. Pinhão markerade därför den östliga gränsen. Det var dessutom nästan bara den nordliga sidan av Douro som var uppodlad, undantaget var Quinta de Roriz.

Douros expansion österut

Före 1820 fanns inga vinodlingar i dagens Douro Superior. Försörjningen i dessa östra delar var spannmål och boskap. Då Douro inte var farbar ovan Valeiraforsen, så hade befolkningen i Douro Superior mer kontakt med Spanien är med Porto. För att göra Dourofloden farbar högre upp och därmed integrera Douro Superior rensades forsen. Arbetet var klart 1792. Under arbetets gång ökade antalet vinodlingar i centrala Douro (Cima Corgo). Eftersom britterna ville ha allt kraftigare viner ökade portvinsproduktionen betydligt från de varmare och torrare delarna av centrala Douro (Cima Corgo).

Första Vintage Porten

Först på 1770-talet lyckades man göra flaskor som kunde lagras liggande. Plötsligt blev det intressant att lagra viner under längre tid. Detta gynnade uppkomsten av Vintage Port, som uppstod i samma veva. Troligtvis var de mer lika dagens Colheita än Vintage Port. De hade fått längre tid på fat och var lättare i stilen. Vintage Port bar ofta namnet på den gård de kom från. Först i slutet av 1800-talet blev det vanligt att portvinshusets namn också blev namnet på portvinet.

Brittiska handelskolonin

Vid 1790-talet var portvinsexporten till Storbritannien så hög att de brittiska köpmännen levde mycket gott. Men de levde helt isolerade från den lokala portugisiska befolkningen. Denna sociala klyfta representeras av Factory House. Dagens byggnad stod klart 1790.

Frankrike invaderar

Under 1809 var Porto under tre månader ockuperat av franska styrkor. Britterna flydde hem och lämnade sina företag i portugisiskt förvar. Åren som följde blev portugisiskt vin, bland annat portvin, ännu mer populärt i Storbritannien.

Inbördeskriget i Porto

När João VI dog 1826, så började sönerna Pedro och Miguel slåss om tronen. Porto stödde Pedro, vilket ledde till att Porto belägrades av Miguels styrkor 1832. Under den 1½ år långa belägringen blev situationen i Porto alltmer outhärdlig. Många dog av svält och kolera. När brittiska trupper kom till Pedros hjälp gav Miguel upp. I ren desperation brände Miguel Real Companhias lagerlokaler och 20 000 tunnor portvin förlorades.

Inbördeskriget i Douro

Under Portos belägring härjade beväpnade miliser i Douro och terroriserade och plundrade. När Pedro tillsist fick övertaget beslagtogs och auktionerades gårdar som tillhörde Miguels anhängare (bland annat religiösa ordnar). Andra markägare och köpmän betalade låga priser för beslagtagna gårdar. Detta förändrade strukturen på jordbrukssamhället i Douro.

Minskade regleringar

Pedro IV fråntog 1834 Real Companhias samtliga privilegier och befogenheter. Kooperativet blev ett vanligt företag.

Gyllene årtionden

I mitten av 1800-talet nådde produktionen och exporten av portvin nya höjder, både kvantitets- och kvalitetsmässigt. Samtidigt började den brittiska handelskolonin beblanda sig med portugiserna.

Mjöldagg

År 1852 drabbas Douro av mjöldagg. Vinodlingarnas avkastning började falla. Men på grund av produktionsöverskottet hade sjukdomen ingen större påverkan på portvinshandeln. Däremot led vinodlarna. Några gårdar klarade inte tre dåliga skördar i rad, utan sålde ut. Nya vinodlingar anlades i Douro Superior, där angreppen var mindre kraftiga. Till slut fick man kontroll över angreppen med hjälp av svavel.

Vinlusen

Vinlusen

Vinlus

Troligtvis kom vinlusen till Douro redan 1863. Först spred den sig långsamt. Men under 1870-talet ökade spridningstakten mycket snabbt. I slutet av 1870-talet hade avkastningen minskat katastrofalt mycket. Många mindre vinodlare övergav sina vinodlingar. Trots omfattande återplantering, kan man än idag se stora övergivna områden. Detta är ett tydligt bevis på katastrofens omfattning.

Återplantering & ökad export

År 1883 påbörjades återplanteringen med hjälp av amerikanska rotstockar. Processen blev dock både långsam och något ojämn. På 1880-talet ökade exporten av portvin och portugisiska viner kraftigt. Frankrike var nämligen det land som drabbats hårdast av vinlusen. De behövde till och med importera vin. Samtidigt behövde Storbritannien än en gång ersättning för de franska viner man inte längre kunde köpa.

Ojämn ekonomi

Medan den ökade exporten stärkt portvinshusen, så låg fortfarande ekonomin i Douro i ruiner. Flera portvinshus passade därför på att köpa egna gårdar, för extremt låga priser, i Douro. Tidigare hade mycket få portvinshus ägt mark i Douro.

Järnvägen – enorm effekt

Järnvägens effekt på utvecklingen i Douro har varit enorm. Den började anläggas 1873, nådde centrala Douro (Pinhão) 1879 och spanska gränsen (Barca d’Alva) 1887. Restiden kortades från dagar till timmar, isolerade delar blev mer lättillgängliga och godstransporterna underlättades otroligt mycket.

Förlorade marknader

Den ryska marknaden, som köpt mycket söta vita portviner, gick förlorad 1907. Anledningen var dramatiskt höjda tullar i Ryssland. De värst vinlusdrabbade europeiska länderna började hämta sig. Falska ”portviner” från nya världens länder började säljas på världsmarknaden, vilket ökade konkurrensen. Alla dessa förlorade marknader ledde till en rejäl försäljningsminskning i början av 1900-talet.

Nya regleringar

Som svar på den växande krisen i Douro och Porto kom regeringen med en del nya regleringar:

  • Höjda tullar.
  • Portvin fick bara skeppas från Portos hamnar.
  • Dourovin fick inte destilleras. All druvsprit till portvin skulle köpas utanför Douro-regionen.
  • Douro-regionen utvidgades genom att gränserna flyttades ut, speciellt österut. Mycket av de nya vinodlingarna var på sämre jordar.
  • Portvin skulle minst ha 16,5% alkoholhalt.

Fördrag med Storbritannien

För att komma åt problemet portvinskopior från nya världen ingick Portugal två kommersiella fördrag med Storbritannien, 1914 och 1916. Fördragen innehöll:

  • En första juridisk definition på portvin.
  • Ett förbud att importera portvin som inte åtföljdes av ett ursprungsintyg från de portugisiska myndigheterna.

Tillsammans med ändrade vanor (från starksprit till portvin) i Storbritannien skapade ovanstående fördrag en försäljningsökning 1917-1920. Och detta trots risken från fientliga ubåtar (första världskriget).

Portvin omodernt

Under 1920-talet blev portvin omodernt. Priserna föll och ett antal portvinshus hade stora ekonomiska svårigheter. Som alltid drabbades dock vinodlarna värst.

Nya institutioner

Portvinsinstitutet

Portvinsinstitutet

År 1927 beslutade Salazar-regeringen att all export av portvin måste skeppas via portvinshusen i Vila Nova de Gaias exportmonopolsområde. De väletablerade portvinshusen fick i realiteten full kontroll över branschen. Missnöjet var mycket stort bland vinodlarna. Några år senare skapade regeringen också tre institutioner för att reglera portvinsindustrin:

  • Portvinsinstitutet, IVP. Sköter allmän övervakning och administration av portvinsindustrin. Övervakade också exportmonopolet som fanns 1927-1986. Portvinsinstitutet ligger i Porto.
  • Casa do Douro (Dourohuset) som ligger i Régua övervakar vinodlarna i Douro-regionen.
  • Portvinsexportörernas gille, GEVP. Alla företag som ville exportera portvin var tvungna att vara medlemmar i denna sammanslutning. Kravet på medlemskap var ett minsta lager på 150 000 liter portvin, som fysiskt låg i Vila Nova de Gaias exportmonopolsområde.

Ovanstående institutioner har överlevt i stort sätt intakta till denna dag.

Bättre tider

Portvinshandeln förbättrades i mitten på 1930-talet, då USA upphävde alkoholförbudet och franska marknaden för billig tawny växte.

Andra världskriget

När andra världskriget utbröt 1939 evakuerades många av de brittiska familjerna till Storbritannien. Detta trots att Portugal ej deltog i kriget. Portvinshandeln stoppades därmed nästan helt. Exporten till Storbritannien sjönk med 96 % i jämförelse med 1930-talsnivån.

Återhämtningen uteblev

Precis efter kriget förväntade sig portvinsindustrin att man relativt snabbt skulle återhämta sig helt. Därför förberedde man sig för ett uppsving. Portvinsinstitutet godkände en stor tilldelning, beneficio, och portvinshusen köpte på sig stora lager. Året efter kriget ökade också portvinsförsäljningen kraftigt, men bara för att falla kraftigt därefter. Inte ens exceptionella årgångar lyckades skapa något större intresse. Under hela 1950-talet låg portvinsförsäljningen stilla på en låg nivå. Mindre än 20 % av Douro-regionens produktion blev portvin. Förvisso ökade försäljningen något till Frankrike, Belgien och Luxemburg, men föll till de engelsktalande länderna.

Depression

Fram till slutet av 1950-talet rådde depression i Porto. Många portvinshus sjöng på sista versen och vissa gick i konkurs. Trots de svåra tiderna bestämde regeringen 1959 sig för att införa en lag som innebar att portvinshusen bara fick sälja 1/3-del av sitt lager per år.

Klassificeringssystem & kooperativ

I slutet av 1940-talet införde regeringen ett klassificeringssystem för vinlägena i Douro. Detta system används än idag. Och för att underlätta för det hårt pressade vinodlarna lät regeringen bygga inte mindre än 22 kooperativ i Douro, 1950-1966.

Utvandring

Under 1960-talet förlorade Douro 20 % av sin befolkning och tusentals små gårdar övergavs. De utvandrade eller krigade i kolonierna. Arbetskrävande metoder som fottrampning av druvor blev svårt att fortsätta med. El fanns ännu inte på de flesta gårdar, så moderna pumpmetoder var inte att tänka på. Istället byggdes nu så kallade autovinifikationstankar.

Återhämtningen

Under 1960-talet började portvinshandeln att återhämta sig. Men först i början av 1970-talet var man tillbaka på 1930-talsnivån. Exporten på flaska ökade från en 6 procentig andel till en 24 procentig. Detta medförde en tredubbling av exportvärdet. Inte blev det sämre av att det 1973 blev obligatoriskt att buteljera all Vintage Port hos portvinshusen i Vila Nova de Gaia. Trots denna återhämtning hade 30 år av depression minskat antalet portvinshus från 83 till cirka 50. Många av de kvarvarande hade köpts upp av multinationella företag, medan andra gått samman i större grupperingar.

Obligatoriet avskaffades

Militären som tog makten 1974 avskaffade ”portvinsexportörernas gille”, GEVP (Grémio dos Exportadores do Vinho do Porto). Istället erbjöds portvinshusen ett frivilligt medlemskap i ”portvinsföretagens förening”, AEVP (Associação das Empreseas do Vinho do Porto).

Förstatligande

Militären gjorde en vänstersväng 1975. Många portugisiska företag förstatligades, så även ett par portugisiskt ägda portvinshus. Hade det inte varit för de starka utländska intressena i portvinsindustrin så hade nog alla portvinshusen förstatligats.

Spritfusk

År 1976 gjorde tyska myndigheter en rutinmässig kol-14-datering av portvinsårgångarna 1972, 1973 och 1974. Då uppdagades att industriell alkohol använts istället för druvsprit för att förstärka vinerna med. Det var den franska leverantören som fuskat och sålt alkoholen under falsk varubeteckning. Casa do Douro agerade genom att köpa upp stora mängder av portvinet från dessa årgångar.

Nyplantering & omplantering

Under tidigt 1980-tal påbörjades en av Douro-regionens största planterings- och omplanteringsprojekt, betecknat PDRITM (Projecto de Desenvolvimento Rural Integrado de Trás-os-Montes). Vinodlare som ville plantera eller omplantera 3-10 hektar av A- eller B-klassificerade portvinslägen med Douro-regionens ”fem stora” druvsorter6 fick mycket förmånliga lån av världsbanken. År 1990 hade 2 500 hektar nya vinodlingar anlagts och 300 hektar omplanterats.

Exportmonopolet avskaffades

I och med att Portugal gick med i EG 1986 så tilläts oberoende vinodlare att exportera sina viner direkt från Douro, utan att behöva passera portvinshusen i Vila Nova de Gaia. År 2004 fanns mer än 60 vinodlare som buteljerade och sålde sina egna viner, inklusive 11 kooperativ. Men deras andel av portvinsförsäljningen var mindre än 2 %. Monopolets avskaffande ledde också till att portvinshuset Quinta do Noval övergav sina lagerlokaler i Vila Nova de Gaia och flyttade hela sin verksamhet till Douro.

Inköpsmonopolet avskaffas

År 1990 avskaffades också statsmonopolet för att köpa och distribuera druvsprit. Numera får portvinsproducenterna köpa sin druvsprit själva på den öppna marknaden. Även detta på grund av EG. Resultatet har blivit att den övergripande kvaliteten har förbättrats markant.

Nya motorvägar

En ny motorväg från Porto till Douro började byggas 1995 och har successivt minska restiden. Ytterligare vägbyggen är på gång för att förkorta restiderna ytterligare. Douros isolering är bruten och därmed har regionens kommersiella möjligheter breddats och förbättrats.

Världsarvsskydd

År 2001 beviljades Douro status som världsarv. Detta för att skydda det unika landskapet i Douro. Av Douro-regionens 250 000 hektar har 10 % skyddats.


 

1 Numera Gaia eller Vila Nova de Gaia. Staden och kommunen som ligger på Douroflodens södra sida mitt emot Porto. Mest känd för portvinshusen, som ligger där.

2 Minho är egentligen floden som bildar Portugals nordgräns mot Spanien. Men det är också namnet på regionen mellan denna gränsflod i norr och staden Porto i söder samt mellan havet i väster och cirka 10 mil inåt landet. När det gäller vin så är Minho också den regionala benämningen. DOP (DOC) för samma område är Vinho Verde.

3 Stad i Minho i nordvästra Portugal. Ligger vid floden Limas utlopp i Atlanten. Idag ca 15600 invånare (2010). Särskilt under 1500-talet en betydande handels- och sjöfartsstad samt bas för torskfiskeflottorna till Newfoundlandsbankarna. Dess ledande roll övertogs senare av Porto.

4 Handelsavtal 1703-1836 genom vilket Storbritannien beviljade portugisiska viner handelspreferens mot att Portugal åter tillät import av brittiska yllevaror. Avtalet grundlade Storbritanniens ekonomiska och politiska dominans över Portugal.

5 Markisen av Pombal hette egentligen Sebastião José de Carvalho e Mello. Utrikesminister 1750-1755 och premiärminister 1756-1777. Hans enväldiga makt använde han bl.a. till ett omfattande reformarbete. Efter jordbävningen i Lissabon 1755 ledde Pombal med stor energi återuppbyggnaden. Pombal tvingades avgå efter José I:s död 1777.

6 Tio portvinshus startade 1982 sammanslutningen ADVID. Deras första forskningsprogram gällde vilka druvsorter som var bäst för portvinsproduktion. Resultatet blev touriga nacional, touriga franca, tempranillo (tinta roriz), tinto cão och tinta barroca. Idag ifrågasätts detta urvalet av vissa producenter. Men druvsorterna kallas ofta fortfarande de fem stora.

Kommentarer

0 kommentarer

Skicka en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Få pdf med Portugals 22 viktigaste druvsorter

Pdf:en är helt gratis och skickas via e-post. Den innehåller druvnamn, vilka karaktärer druvsorten ger vinet och vilken eller vilka regioner den är vanlig i.

Jag har nu skickat ett e-brev till dig med pdf:en.

Pin It on Pinterest

Share This