Med en så lång kust som Portugal har så domineras såklart landets matkultur också av fisk och skaldjur. I inlandet tar köttet dock överhand. Du stöter ofta på bland annat olika sorters grisar, lamm, killing och anka. Charkuterier, ostar, bröd, ris och kakor är också viktiga inslag i portugisisk matkultur. Bland kryddorna tycker jag användningen av färsk koriander sticker ut.

Historiska förändringar

Portugal är ett konservativt och traditionsbundet land. Endast under två historiska perioder har portugisisk matkultur påverkats radikalt.

Morernas inflytande

Första gången Portugals matkultur påverkades mycket, var när Morerna ockuperade stora delar av landet. Morer tog med sig mandlar, ris och koriander. De introducerade rätter baserade på kikärter, linser och torkade bönor samt soppor med bröd i. Fritösen, kvittenmarmeladen och andra sötsaker introducerades också av Morerna.

Upptäckarnas tid

Andra gången Portugals matkultur påverkades radikalt var under upptäckarnas tid. Från alla utposter och kolonier (Brasilien, Angola, Moçambique, Goa, Macau, Azorerna, Madeira, etc.) strömmade nya råvaror och influenser in. Kryddor var en av de stora råvaruinfluenserna, se nedan. Men även kalkoner, tomater, potatis, majs, kokos, kaffe och te nådde Portugal från den nya världen.

  • Paprika – och andra söta pepparsorter ändvänds överallt i Portugal idag.
  • Piripiri – kom från Angola. Används i fisk- och kycklingsåser över hela Portugal, men speciellt i Algarve.
  • Kummin – är en vanlig krydda, speciellt i Vinho Verde och på Azorerna.
  • Kanel – kom från Indien. Kanel pudras över varje tänkbar pudding, kaka och sötsak. En kanelstång är också ett vanligt alternativ till sked för att röra om i kaffet med.

Andra kryddinfluenser från denna tid är curry och saffran.

Förändringar i modern tid

Det enda som hänt under modern tid är att lokala rätter spritt sig runt om i landet. Detta på grund av ett allt bättre kommunikationssystem. Men annars har mycket lite i portugisisk matkultur förändrats sedan upptäckarnas tid.

Mer än Bacalhau

Det som kanske förknippas mest med den portugisiska matkulturen är grillade sardiner samt kabeljo (Bacalhau). Och visst kan det vara gott! Men för mig är Portugals färska skaldjur klara favoriter. Mångfalden fisk och skaldjur är enorm i Portugal. Så det finns mycket att testa och förälska sig i.

Skaldjur
  • Amêijoas – musslor. Det finns många olika arter. Två favoriter är kilmussla, Conquilha, och hjärtmussla, Berbigão.
  • Amêijoas à Bulhão Pato – ångade musslor med vitlök, olivolja, vitt vin och hackade korianderblad. Detta är ett mycket vanligt sätt att servera musslor på.
  • Gambas – tigerräkor. Finns i olika storlekar och arter. Ofta dyra.
  • Lagosta – tagghummer (languster). Är taggig och saknar klor.
  • Lavagante – hummer.
  • Perceves – havstulpaner. De ser ut som fingrar som slutar i en hov. Perceves äter du bäst kokta, men de går att äta råa. Glöm inte att ta bort skinnet innan du njuter av det goda köttet.
  • Santola – spindelkrabba. Numera sällsynt, importeras därför.
  • Sapateira – krabba.

Portugisisk matkultur - skaldjur

Portugisiska skaldjur

Bläckfisk

Om du inte bara vill äta skaldjur i Portugal, så testa bläckfisk. Portugisisk bläckfisk är fantastiskt gott! Du kan få den stekt, grillad eller i en gryta. De vanligaste arterna är Polvo (åttaarmad), Lula (tioarmad), Choco (tioarmad) och Choquinho (liten tioarmad).

Fisk
  • Atum – tonfisk. Utfiskad, förutom runt Madeira. Tonfiskbiffen på Madeira är för det mesta fantastiskt god. Men se till att du inte får den genomstekt, för då är den väldigt torr.
  • Bacalhau – kabeljo (d.v.s. torkad och saltad torsk). Nationalrätten framför alla andra! Du kan få den tillagad på tusentals olika sätt. Läs mer …
  • Cherne – vrakfisk. Abborrelik!
  • Dourada – brax.
  • Espadarte – svärdfisk. Ofta bra, men torr om överkokt.
  • Linguado – sjötunga.
  • Pargo – havsruda.
  • Peixe Espada – dolkfisk (på fastlandet, ej på Madeira).
  • Pescada – kummel.
  • Raia – rocka.
  • Robalo – havsabborre.
  • Salmonete – mullusfisk. Den är mycket smakrik.
  • Salmão – lax. Rekommenderas ej! Mycket bättre i Sverige.
  • Sardinhas – grillade sardiner. En av de vanligaste fiskrätterna längs Portugals kust. Serveras vanligtvis den med grillad röd paprika och kokt potatis. Men kan också serveras på bröd, som plockmat. De små sardinerna är de mest uppskattade.
  • Tamboril – marulk.
Fisk- & skaldjursgrytor
  • Arroz de Marisco – ris- och skaldjurgryta.
  • Caldeirada – fiskgryta. Innehåller fisk, skaldjur, lök, vitlök, tomater, paprika och potatis. Eventuellt även bröd, vin och piripiri. Namnet Caldeirada kommer från Caldo som betyder buljong.
  • Cataplana – skaldjurgryta. Vanligen med chouriço, lök, potatis och andra grönsaker. Namnet kommer från det musselformade kokkärlet.
Portugals nationalrätt – Bacalhau

Portugisisk matkultur - BacalhauBacalhau är det samma som kabeljo, det vill säga saltad och torkad torsk. I Portugal kan du få den tillagad på tusentals olika sätt. Oftast är Bacalhau godare än vad den låter. Men Bacalhau är nästan alltid en aning seg och har en speciell smak.

Historiskt saltade och torkade portugiserna torsk för konsumtion i inlandet och på de långa havsseglatserna. Smaken fastnade och Bacalhau finns nu på menyn överallt. Innan Bacalhau:n kan tillagas på önskvärt sätt måste den blötläggas i kallvatten, som byts ofta, i 12-14 timmar. Därefter kan Bacalhau:n tillagas som färsk fisk.

Portugiserna slöt ett avtal med England 1353 om att få fiska torsk i engelska vatten. På tidigt 1500-tal flyttade fisket till vattnen utanför Newfoundland. Nuförtiden är torkfiske förbjudet vid Newfoundland, på grund av utfiske. Därför köps idag det mesta av Bacalhau:n från Norge. Det som förr var billig vardagsmat har därmed blivit dyr lyxmat.

Babydjur & inälvor

Portugiserna äter gärna babydjur, såsom spädgris, lamm, killing, kalv och kyckling. Till köttspecialiteterna ingår också andra typer av fläskkött samt tunga, fötter, blod och inälvor från olika djur. Tänk på att portugiserna älskar sitt kött genomstekt.

Kött från tamdjur
  • Bísaro – svart och rosa fläckig gris med hängande öron. Lever främst i Tras-os-Montes i nordöstra Portugal. Växer sakta och dess kött är mycket smakrikt.
  • Borrego – lamm.
  • Cabrito – killing (getunge).
  • Chanfana – getgryta.
  • Galinha – kyckling eller höna. Kyckling serveras ofta stekt eller grillad med stark piripirisås på. Hönor, ofta fritt strövande bergshönor, serveras i smakrika grytor.
  • Leitão – helstekt spädgris. Det delikata köttet smälter i munnen. Och den tunna krispiga huden ger mycket smak. Bairradas specialitet, men görs i hela Portugal.
  • Pato – anka. Serveras ofta med ris, som Arroz de Pato.
  • Porco Preto – svart gris. Lever på Alentejoslätten och äter ollon från korkekarna.
  • Vitela – kalv. Serveras ofta som biff eller stek.

Portugisisk matkultur - Porco Preto

Porco Preto

Viltkött
  • Javali – viltsvin.
  • Lebre – hare.
  • Faisão – fasan.
  • Perdiz – rapphöna.
  • Codorniz – vaktel.
Övrigt kött & inälvsmat
  • Caracóis – sniglar. Serveras ofta i en buljong smaksatt med vitlök, lagerblad och oregano.
  • Línguas – tunga. Väl värt att pröva.
  • Pé de Porco (Pèzinhos) – grisfot.
  • Pé de Vitela (Máozinhas) – kalvfot.
  • Tripas – oxmage med bönor och kryddor. Specialitet i Porto.
Fullständiga rätter

De finns många gryträtter där portugiserna blandar i allt möjligt. Dessa rätter kallas Pratos Completos, de fullständiga rätterna. Cozido à Portuguesa, är ett sådant exempel. Den innehåller kokt kött och grönsaker. Oftast kyckling, grisfötter eller öron, fläsk, blodpudding, korv, nötkött, potatis och ris, kål, kikärter, morötter och rovor.

Charkuterier

Torkad & rökt skinka

Presunto – Torkad och rökt skinka. Ursprung, kvalitet och pris skiftar. Presunto serveras i tunna skivor, vanligtvis som aptitretare och bäst i rumstemperatur. Den bästa kvaliteten kommer från två grisraser – Porco Preto från Alentejo och Bísaro från Tras-os- Montes och Douro. Av Porco Preto:n är den så kallade Bolota-kvaliteten den bästa, extra smakrik och läcker. Ibland görs Presunto på vildsvin. Billigare Presunto kommer oftast från vanliga grisar. Presunto Serrano betyder bara att grisen levt i bergen. Pata Negra är ingen officiell term i Portugal, så därför säger den dig ingenting.

Smakrika korvar
  • Chouriço – Torkad och rökt korv tillverkad av griskött, grisfett, kajennpepparsmet, vin, vitlök och örter. Chouriço äts skivad och rå, som en aptitretare. Eller tillsätts lagade rätter för att ge smak. Det finns också en tunnare version av Chouriço, som heter Linguiça. Den används ofta i soppor eller grytor.
  • Alheira – Korv som traditionellt görs på vilt- och fågelkött samt mycket vitlök. Alheira uppfanns på 1500-talet av judar, som tvingats att konvertera till kristendomen. För att inte röja att de fortfarande var troende judar skapade de denna korv, som såg ut att vara gjord på fläskkött.
  • Farinheira – korv som görs på grisfett, mjöl, vin, vitlök och kryddor. Farinheira innehåller alltså inget kött.
  • Morcela (Chouriço Mouro, Chouriço de Sangue) – blodkorv eller blodpudding.
  • Salpicão (Paio) – korv som görs på fläskfilé som marinerats i vitt vin, vitlök och paprika.

Portugisisk matkultur - Alheira

Alheira

Ostar från får & getter

Portugisiska ostar är främst gjorda på mjölk från får eller get eller en blandning av de båda. Men det finns ost gjord på komjölk, främst från norra Portugal och Azorerna. Många portugisiska ostar ser likadana ut. De är ganska små och runda med en slät och gulaktig skorpa. Portugiserna äter ost till frukost, som aptitretare före en måltid och som en avslutning på en måltid. Samtliga ostar här nedan har officiell, skyddad och kraftigt reglerad ursprungsmärkning (DOP). Men det finns andra intressanta ostar att utforska.

Beiras – Portugals ostparadis

Älskar du ost? Då måste du besöka sydöstra delen av Beiras-regionen i centrala Portugal. Detta är Portugals ostparadis.

Queijo da Serra da Estrela – Portugals oststjärna! Under den släta gula skorpan döljer sig en oemotståndlig blek och klibbig smet med smörmjölkig arom. Serra da Estrela är Portugals högsta berg och ligger i Beiras (Dão). Queijo da Serra da Estrela är gjord på mjölken från de får (en speciell ras) som betar detta berg. Oftast äts Queijo da Serra da Estrela efter 4-6 veckors mognad. Men det finns en variant som får mogna i mer än 5 månader. Den heter Serra Velho. Konsistensen är fastare, aromen starkare och priset är mycket högre. När du ska äta Queijo da Serra da Estrela skär du ett stort hål i ostskorpans topp och gröper sedan ur osten med sked.

Portugisisk matkultur - Queijo da Serra da Estrela

Queijo da Serra da Estrela

Se upp för dåliga kopior – Det finns också betydligt mindre kvalitativa ostar säljs som ”Tipo Serra”. Dessa ostar har inget med Queijo da Serra da Estrela att göra. Utan är bara sämre kopior.

Castelo Branco – En halvmjuk fårost från Castelo Branco i sydöstra Beiras, med vitgult inre. Osten är krämig och liknar Queijo da Serra da Estrela. Velho:n har mognat i 3 månader och är mörkare och starkare.

Amarelo da Beira Baixa – En halvmjuk fårost eller får- och getost, från ett större område i sydöstra Beiras. Osten liknar Castelo Branco. Den mogna Velho:n är mörkare, starkare och fastare.

Picante da Beira Baixa – En hård eller halvhård får- eller getost, med en skrynklig och gråaktig skorpa. Osten är mycket salt och kan bli mycket stark med mognad.

Beira Baixa – Ett samlingsnamn för tre ostar i sydöstra Beiras: Castelo Branco, Amarelo da Beira Baixa och Picante da Beira Baixa. Mer information om respektive ost finns ovan.

Rabaçal – En halvhård får- och getost (ca 78% får & 22% get), från ett område strax söder om Coimbra. Osten är formad små vita bollar och är mild i smaken. Men får Rabaçal mogna blir den fastare och starkare.

Requeijão – Portugisisk Ricotta. Requeijão är gjord på fårmjölksvassle, som upphettats tills proteinet koagulerar. Därför är det egentligen inte en riktig ost, utan en typ av färsk och mjuk mesost. Requeijão kommer från Serra da Estrela eller Beira Baixa, i sydöstra Beiras.

Användningsområdena är många:

  • Till frukost toppad med socker och kanel.
  • Som brödpålägg med kvittenmarmelad, pumpamarmelad eller honung.
  • Som en aptitretare att ha på bröd.
  • Till efterrätt karamelliserad pumpa eller pumpamarmelad.
  • Används i ostkakor och ostbakelse.
Ost från Alentejo
  • Mestiço de Tolosa – En liten och halvmjuk får- och getost från norra Alentejo, med gulorangt inre. Ibland kan den kännas fet och angenämt skarp. Skorpan är skrynkligt, då osten saltats från utsidan.
  • Nisa – En halvhård fårost från norra Alentejo, med vitgult inre.
  • Évora – Oftast en fårost, men ibland en får- och getost från centrala Alentejo. Den är en liten halvhård ost med blekgult inre. Évora har en salt och smulig karaktär. Mognare, hårdare och starkare varianter på Évora lagras i upp till ett år.
  • Serpa – En lätt fårost från södra Alentejo. Den är av samma osttyp som Queijo da Serra da Estrela. Serpa är läckert smöraktig i karaktären. Serpa Velho med extra mognad är mycket stark och hård.
Ost från Nordöstra Portugal
  • Cabra Transmontano – En hård getost från Trás-os-Montes och Douro.
  • Terrincho – En hård fårost från Tras-os-Montes och Douro, med blekgult inre. Osten är fet, krämig och paprikainpakad.
Ost från Lissabonregionen
  • Azeitão – En fin fårost från Arrábidakullarna på Setúbalhalvön. Den är av samma osttyp som Queijo da Serra da Estrela. Och har tillverkats här nästan 200 år.
  • Saloio – En hård fårost från södra Estremadura, med vitt inre. Den lilla osten är mild och frisk. Den serveras ofta som aptitretare. Numera kan Saloio vara gjord på en blandning av får-, get- och komjölk. Saloio betyder bondtölp.
Ost från Azorerna
  • Pico – En mjuk komjölksost från ön Pico, med blekt inre. Osten är krämig och pikant.
  • São Jorge – En hård komjölksost från ön São Jorge, med ljusgult inre. Osten liknar en mjuk Cheddar.

Kolhydratrik kost

Alla portugisiska rätter stötas upp av kolhydratrika basvaror, såsom bröd, ris och potatis. Till fisk- och kötträtter serveras traditionellt ofta bröd, ris och potatis samtidigt.

Bröd

Portugiserna äter mycket bröd. Bröd används som tilltugg, i maten och som snabbmat. Majsbröd, Broa eller Pão de Milho, är en personlig favorit. Men även rågbrödet, Pão de Centeio, kan vara mycket gott (i alla fall om det är hemmagjort).

Brödrätter

Bröd i soppor och annan mat är mycket vanligt. Tre klassiker är:

  • Açorda – är ursprungligen gammalt bröd kokt med vatten, olivolja, örter och vitlök. Nuförtiden lägger portugiserna ofta till kött eller fisk och skaldjur. Ibland kan även tomater, lök och slagna ägg ingå. Açorda är en nationalrätt!
  • Migas – betyder smulor. Och är bröd indränkt i vatten, olivolja och vitlök. Ibland blandas även kött- och grönsaksbitar i. Det kan se ut som en tjock sörja, som stekta smulor eller som en omelett. Likheten med Açorda är påtaglig. Oftast är dock Migas torrare och mer av en sidorätt.
  • Ensopados – grytor som innehåller stekt eller rostat bröd.

Portugisisk matkultur - Açorda de Marisco

Açorda de Marisco

Ris

Portugiserna äter mest ris i Europa. Så trots Portugal har stora risodlingar längs hela västkusten, så måste mycket importeras.

  • Arroz – vanligt vitt ris.
  • Arroz Integral – brunt ris. Finns endast i delikatessaffärer.
  • Arroz Doce – risgrynsgröt. Den är berikad med äggulor och smaksatt med citron och kanel. Konsistensen är fast och gräddig. Risgrynsgröt är en portugisisk nationalrätt, som alltid serveras vid högtliga tillfällen (födelsedagar, bröllop, jul, etc.).
Potatis

Först i slutet av 1700-talet började portugiserna äta potatis. Tidigare hade potatisen bara använts som djurfoder. Portugiserna äter potatisen kokt, stekt, grillad eller som ”förtjockningsmedel” i soppor. En specialitet är så kallad slagen potatis, Batatas a Murro. Den är bakad, krossad, pudrad med vitlök och dränkt i olivolja.

Grönsaker i soppor & grytor

Portugiserna äter grönsaker främst i soppor och grytor. Gröna bönor kan du få till maten. Ibland är de slagna och friterade och kallas då Peixinhos da Horta (liten fisk från trädgården). Ibland kan det finnas en liten enkel blandad sallad utan dressing.

Soppor till förrätt

Många måltider i Portugal börjar med en grönsakssoppa till förrätt. Mest känd är nog Caldo Verde, som betyder grön buljong. Den innehåller kål (oftast grönkål), lök, potatis och chouriço. Caldo Verde är typisk för norra Portugal.

Portugisisk matkultur - Caldo Verde

Caldo Verde

Vanliga grönsaker

Nästan alla rätter innehåller lök, vitlök och paprika i överflöd. Morötter och rovor är vanliga i grytor. Torkade bönor är en viktig del av kosten. Kikärter, bondbönor, smörbönor och brytbönor dyker upp i soppor och bönbaserade grytor, så kallade Feijoadas.

Örter – ett fåtal används mycket

Lagerblad och persilja är vanliga örter. Oregano, mynta och koriander är också relativt vanliga. Men i övrigt används inte örter i så stor utsträckning.

Marmelad & sylt

Grönsaker kan dyka upp i marmelad och sylt. Till exempel pumpa-, morots- eller tomatmarmelad.

Färsk frukt & äggande sötsaker

Gillar du frukt och sötsaker har du hamnat i rätt matkultur i Portugal.

Färsk frukt

Frukt och nötter är det naturliga substitutet om du saknar färska grönsaker. Portugal har underbara mandlar och valnötter, och färska mogna fikon, apelsiner, körsbär, aprikoser, plommon, persikor, kvitten och druvor.

Äggulans centrala roll

Äggulor används i det mesta. Traditionen kommer av att äggvitor användes för att klara viner och stärka nunnornas vita slöjor och dräkter. Äggulorna som blev över användes för bakverk och andra sötsaker. Vanliga ingredienser, utöver äggula, är malda mandlar, socker, honung, kanel och ibland citron eller pinjenötter.

Gudomliga sötsaker

Doces Conventuais betyder bokstavligt klostersötsaker. Det är alltså sötsaker som en gång i tiden uppfanns på något kloster. Sötsakernas namn brukar avslöja deras ursprung. Eller vad sägs om Änglamagar, Nunnemagar och Himmelsk ister.

Portugisisk matkultur - Doces Conventuais

Doces Conventuais

Restaurangbesök

De flesta människor jag träffar här i Sverige har tyvärr en negativ upplevelse av portugisisk mat. Eftersom min upplevelse av portugisisk matkultur är mycket positiv, så brukar jag fråga var de ätit någonstans. Ofta visar det sig då vara värsta turisthaket. Men i vilket land i världen får du bra mat på ett turisthak? Precis som i andra länder behöver du hitta den krogen dit lokalbefolkningen går eller betala en del för att gå på modern lyxkrog. Men gör du det, så får du även i Portugal oftast en mycket positiv kulinarisk upplevelse. För Portugal har fantastiska råvaror! Det är kockens förmåga att ta tillvara dessa som avgör din upplevelse.

Rustika & hemtrevliga traditionella restauranger

Rustik är väl en passande beskrivning på Portugals traditionella restauranger. Om du hoppar över restaurangerna på de värsta turiststråken, så är många av de traditionella restaurangerna mycket bra. De når kanske inte världsklass kvalitet. Men de är hemtrevliga, charmiga, maten är bra och portionerna enorma.

Moderna restauranger i världsklass

De moderna restaurangerna hittar du främst i Algarve, Lissabon och Porto. Men ett antal finns även i resten av Portugal. Dessa restauranger drivs oftast av en ny generation toppkockar, som har internationella erfarenheter. Med nya idéer och färdigheter omtolkar dessa kockar nu det portugisiska köket. Lokala råvaror tas tillvara och bekanta kulinariska teman överges ej helt, men allt tolkas med ny kreativitet. Bland dessa moderna restauranger hittar du många i absoluta världsklass.

Tips inför restaurangbesöket
  • Tider – lunch äts någon gång mellan 13:00 och 15:00. Middag äts från 19:00. På landsbygden stänger ofta köket vid 21:00, men sådana begränsningar är ovanliga i städerna. I storstäderna kommer lokalbefolkningen för att äta först vid 21-tiden.
  • Boka bord – på de populära restaurangerna behöver du boka bord i god tid.
  • Kort – på mindre orter tar inte alla traditionella restauranger betal- eller kreditkort. Kolla i förväg!
  • Aptitretare – sätts alltid med automatik ut på borden när du kommit. Bröd och kanske även oliver ingår i kuvertavgiften. Men övriga aptitretare kommer att debiteras separat om du rör dem. Detta trots att du inte beställt dem. Om du inte vill ha aptitretarna så skicka tillbaka dem. De kan vara dyra!
  • Halv portion – kan beställas på de flesta traditionella restauranger. Be om ”Meia dose”.

8 Kommentarer

  1. Daniel

    Hej! Vid mitt besök i Lissabon fick jag med mig en ost hem, märkt

    Manteigas
    Queijo de ovelha Curado
    Amanteigado

    Den förvarades lite mer än ett dygn i rumstemperatur innan jag var hemma och kunde få in den i kylen. Hållbarhet är satt till 31/5 -19.

    Min sambo är nu skeptisk att öppna och äta den, då den sannolikt är opastöriserad dessutom. Behöver man vara rädd för att äta den? Fick smakprov där nere och den var ju fantastisk =)

    Svara
    • Fredrik Åkerman

      Hej Daniel! Det du köpt är en jättegod vällagrad fårost, som är gjord på den första och fetaste mjölken på våren. Och visst är den opastöriserad. Min erfarenhet efter att nästan på varje resa jag gör till Portugal ha köpt med mig ost (alltid opastöriserad och oftast vällagrad fårost), så som du, är att den utan problem överlever resan. Även efter en dag i rumsvärme så brukar den klara sig relativt länge i kylen. Är ni ändå osäkra så ta en bit och lukta på den: Luktar den ungefär som i Portugal? I så fall inga problem. Har den fått en annan konstig doft? Då kanske den inte klarat resan. Lycka till med osten, Fredrik

      Svara
  2. Gina Madsen

    Hej Fredrik,
    Tack för en mycket intressant och lärorik matresa. Speciellt alla goda ostar portugiserna har att erbjuda. Jag lagar mycket mat själv och älskar råvarorna här nere, har lite att botanisera bland.

    Svara
    • Fredrik Åkerman

      Hej Gina!
      Kul att höra ifrån dig! Jag förstår att du älskar de portugisiska råvarorna. Det gör jag också! Det finns mycket att älska, men två av mina personliga favoriter är skaldjuren och ostarna.
      Mvh, Fredrik

      Svara
  3. Calle

    Hej Fredrik!
    Mycket ”matnyttig” information som vi tänker ha som uppslagsbok vid våra longstay resor till just Portugal!

    Hälsn/Calle

    Svara
    • Fredrik Åkerman

      Hej Calle!
      Kul att det kommer till nytta.
      Mvh, Fredrik

      Svara
  4. Svante Berg

    Trevligt Fredrik

    Efter en snabb genomläsning håller jag med om det mesta.
    Här i Tavira där det nu bor 400-500 svenskar sker en internationalisering, som kan vara till godo – les blues sont en marche!

    Svara
    • Fredrik Åkerman

      Tack Svante! Kul att höra från dig som bor i Portugal.

      Svara

Skicka en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Pin It on Pinterest

Share This